Du slutar inte att förvåna mig.. alltid nå nytt är det..

allvarligt, det är på gränsen nu. Snart släpper jag taget. Helt och hållet.
Det känns som att, vilket beslut jag än tar så kommer det vara oklokt... kommer tära på mig, either way.
Hur ska jag tolka dig överhuvudtaget? Va? Berätta det för mig?

aja, annars mår jag bra.